lesson learned

kan inte riktigt bringa klarhet i röran, även om tillståndet är klart förbättrat... inte längre de våldsamt ömma ögonen och inte längre den vidöppna själen. det är nåt annat nu, en känsla av att ha gått vidare och nu kan se att det finns ett värde i något eller någon annan. det är en känsla av att vara öppen för omvärlden på ett annat sätt, även om jag inte helt är över tanken på att kanske ha honom nära mig igen. vet inte när eller om jag ska komma över den. ibland tror jag att vi kommer att gifta oss, men det låter jag nästan vara osagt. men, det finns andra att ha a good time med.
J är ett exempel, gullig och bra, trevlig, känns ärlig och bra på nåt sätt. känner dock honom inte alls, men det finns en rätt bra känsla. hur mycket vikt lägger man vid sex? mycket absolut och jag tror definitivt att det finns potential. fast jag märker min egen besvikelse om det inte är fabulöst sex direkt, då misstanken att det aldrig kommer bli bra infinner sig. min egen erfarenhet säger mig dock att jag varit med om precis samma sak förut och det vet vi ju hur det slutade... alltså är det inget som oroar väldigt, men min fåfänga värderar utrustningen. har svårt att faktiskt uttala tanken, men nånstans kommer det upp en känsla av att inte vilja nöja sig med en begränsad. inte katastrofalt på något sätt, j i sälen var klart mindre och han var en dec längre... hemska tanke, jag är ju fullt medveten om att jag på intet sätt är felfri, han kanske önskar att mina bröst var två storlekar större eller att min rumpa var mindre bred. viss skillnad tycker jag dock att det är med tanke på vilken information man kunnat få vid en anblick, då kan man ju faktiskt konstatera omfång på både bröst och rumpa, men viss information får man vackert ta som en överraskning... ja, det kan man aldrig gissa sig till. min teori om storleken på händerna tror jag fortfarande på till viss del, även om det inte är helt tillförlitligt.

men dra det hela lite längre då söta du, är det verkligen det som spelar roll? självklart kan man föredra det ena eller andra, men det kan ju omöjligen vara grunden till en nedlagd tanke om en framtid?! det tillåter jag inte, även om fåfängan ibland tar plats som en räv bakom örat...
känner att jag kan ge det en chans, ge honom en chans, han verkar gullig. hur många killar pussar dig på kinden morgonen efter en alldeles färsk närhet? eller ser till att verkligen visa sin vilja av en andra träff direkt? jag lägger inte så mycken tanke eller förhoppning innan jag vet mer, men det är ändå lite kul.

tänker på p förstås, hur ska det bli? det känns fult inom mig, att bjuda hit honom på torsdagen för att på lördagen ha intresset på annat håll... men vi har ju i teorin avslutat allt för länge sedan. dessutom har jag försökt in i det sista att fråga varför vi måste hålla oss ifrån varann om vi bara egentligen vill träffas, och dessutom varit den som bjudit mest på min själ från början. jag har gett honom chansen att komma in igen, han har tagit den men inte gjort mer av den trots att jag erbjudit, och då är det nog inte mer än rätt att jag faktiskt går vidare, även fysiskt. jag kan ju inte hålla tillbaka bara för att p i torsdags sa att det inte är aktuellt alls för honom att leta efter nåt annat, och att han inte tänker det på lång tid framöver, när jag påtalade att vi kanske skulle försöka komma till ett avslut med vårt kk/lovers-förhållande som inte leder nån vart. han verkade inte så sugen på att bryta det, men samtidigt kan han inte våga satsa. jag kan inte stå och vänta.
frågan är om han kommer att få en knäpp på näsan när han fattar att jag träffat jonas, och att det kanske leder till en annan beslutsamhet som han ju inte besuttit tidigare.. följdfrågan blir då självklart - står jag och väntar på att han ska ta sitt förnuft till fånga och säga att han vill ha mig?

inte så säker på det...