när jag drömde inatt var en känsla ihållande trots att jag vaknat upp - en känsla lätt att framkalla igen nu i sängen redo för nästa omgång sömn och drömmar. känslan av att vi möts igen, han är nyss hemkommen från sin resa och har just kommit till festen eller vad det nu är där jag är. han kommer in, vi ser varandra och går mot varann, kramas och bara kan inte släppa riktigt, håller liksom kvar och måste pussas lite även om vi inte har pratat om nåt eller sagt nåt eller nån vet något alls om vad vi är eller ska bli. bara för att vi vill och känner att vi måste vara nära.
skön och lite magisk känsla när jag nu känner den pirra till lite i magen, jag hoppas lite på att det ska bli ett sånt scenario när vi möts för första gången. jag kan på ett sätt tydligt se att det faktiskt kan bli så. jag menar, vi brukar ju kramas hej om vi inte sett varann på länge, vi brukar ju prata och ha trevligt. sist vi skildes åt var när han följde mig till dörren efter hannas fest och såg ut att bara vilja ta mig i sin famn efter att km försökt övertala mig att bli ihop med patrik trots petrus...
när jag nu blivit singel och vi faktiskt hållit en viss kontakt trots att vi är ett halvt jordklot ifrån varann känns det inte helt otippat att vi första gången vi ses nu kommer att kramas och det känns inte helt osannolikt att det kommer att bli lite svårt att släppa den kramen, och det kanske inte helt osannolikt kommer att kännas som att jag vill ge honom en stor och härlig puss på hans vackra mun... ja i mtt bröst är det lite magiskt när jag tänker på det, hoppas att det finns tillräckligt mycket verklighetsförankring i det för att varken göra mig eller honom besviken när den stora dagen vi väl ska mötas kommer...
söndag 29 mars 2009
dagen efter dansen
Dagen efter herrmiddagen. Riktigt kul, hade gärna dansat mera cancan... saknade största p även om det inte var sjukt påtagligt. det hade varit så kul att ha honom där och dansa med och leka med och ha kul med... det var väldigt roligt mend et hade kunnat vara snäppet roligare och mer intressant på nåt sätt om han varit där. drömde om honom sen på natten, att han kom tillbaka och att det var en massa andra tjejer som slet i honom och ville ha hans uppmärksamhet också... kan ha varit att jag kände att det alltid finns så många andra söta tjejer som kanske är lite sötare, finare och allt än jag, som man måste kämpa mot. kände lite igår för då pratade jag med en trevlig kille i t7 och tyckte att han verkade lite intresserad. sen när jag vände mig om stod han och L och hade ett väldigt nära snack och satt sen ner vid ett bord för att prata... då blev jag direkt anti och tänkte - jaha, då var L sötare än jag... det kändes som att de kanske haft nåt på g innan eftersom lisa hänger m T som är ihop med hans kompis. inte så konstigt alltså, dessutom stod jag i baren.. men ändå så tänker jag lite att nähä, det var då fanken. sen hängde han med ytterligare en annan tjej och stod och dansade rätt mycket. men sen när han skulle hem pratade vi lite igen och hans blick var lite ihållande, lite sug i. jag vet verkligen inte om det är nåt jag ens skulle vara intresserad av att försöka nåt med, det är nog jakten lite... men det är ändå lite fascinerande, hur man blir påverkad av andra tjejer runt om kring. jag vet ju inte alls, det kanske inte är nåt, men det verkade lite så med L och det är ju inte aktuellt att störa det på nåt sätt om det ens har varit nåt där. men det är också lite frustrerande, hur mycket ska flörtar få störa? om de skulle förbjuda allt vore ju snart ingen lovlig, alla har ju haft ett par på gång lite halvt, om än inte mer. det är säkert många som hämmats i sin jakt på P på grund av mig, kanske i alla fall de närmaste tjejerna, man vet ju inte vad de egentligen hade velat med honom men inte har kunnat pga mig. å andra sidan finns ju de som prövat varandra och sen nästan skiftat med varann...
well well. det är nog suget efter att ha någon som håller om mig och tycker om mig och håller av mig som talar och som gör att jag spanar och funderar. men det är ju inte att förringa, det är ju den naturliga driften som driver mänskligheten framåt... =)
i horoskopet idag stod det att "en god stämning blir ännu bättre när du hör av en fin person som du tycker mycket om". har haft en skön slapp (otillåtet slapp - ja helt klart) dag med tjejerna i städartagen och sen ringde C och bjöd in mig på våffelkväll, så jag tänkte att det nog kunde vara henne det syftade på för det skulle ju stämma bra. men - då får jag plötsligt ett sms från P! i sydney, betänk. lite osäker blev jag allt på om det stämde - varför skulle han plötsligt skicka sms till mig? eller varför inte? eller hade han skickat fel? skrev att han fått sms av sin pappa att nån svenska vunnit världscupen i skidskytte, det är ju inte direkt nåt han och jag diskuterat väldigt, men jag vet inte. sen frågade han om allt var bra med mig? Puss. blev som sagt osäker på om det var menat för mig, men det kan ju inte vara så att han skickat fel? han är inte den som dum-gör saker och han lär ju inte vara full nu, även om det är natt hos honom. eller? isåfall skulle han väl inte skriva om skidskytte? eller? vet inte. men det kan ju vara så att han bara vill skriva nåt och då tar det, och sen frågar hur det är med mig och skickar en liten sms-puss. det kanske är roligare än att bara skicka hej hur mår du? skulle kunna vara så. men jga är ändå rädd att han skickat fel. jag svarade i alla fall och skrev lite om herrmiddagen och avslutade med puss jag också, så jag hoppas att det han skickat var menat för mig annars blir det ju lite pinsamt. men det är ju fanken, man ska väl inte behöva misstänka att han skickat fel bara för att han skickar till mig? verkar lite paranoid-varning över det... nåväl, nu är det bara 4 hektiska veckor av muntapluggande, sen kommer han tillbaka, så då får vi se vad som händer. ibland tror jag inte alls att det blir nåt, att han är för omogen fortfarande, men samtidigt så tror jag ju att hjärtan inte bryr sig om mogenhet utan bara känsla. vi får se.
S sa i alla fall igår att han var så glad att inte jag var tillsammans med andra p längre och att jag var så mycket bättre än honom på alla sätt och att han inte alls var värd mig. han sa också att p fått en knäpp eller nåt och blivit helt konstig och djup och seriös så att kompisarna börjar tycka att han är konstig. herregud, tänk om jag varit i det nu! börjar mer och mer verkligen känna att de tär en lättnad och att det är tur att han gjorde slut för det är ju verkligen mågna i min om givning som inte verkat gilla honom speciellt mycket utan nu är lättade för min skull, och det är ju helt sjukt. man ska ju inte få höra sånt efteråt, det är ju nästan så att jag skulle önskat att de sagt nåt tidigare, jag kanske ksulle sett och gjort mer då tidigare också... men men , nu har ju allt blivit till det bästa och jag är så glad att jag inte är ihop med p. sorry to say,men sant.
well well. det är nog suget efter att ha någon som håller om mig och tycker om mig och håller av mig som talar och som gör att jag spanar och funderar. men det är ju inte att förringa, det är ju den naturliga driften som driver mänskligheten framåt... =)
i horoskopet idag stod det att "en god stämning blir ännu bättre när du hör av en fin person som du tycker mycket om". har haft en skön slapp (otillåtet slapp - ja helt klart) dag med tjejerna i städartagen och sen ringde C och bjöd in mig på våffelkväll, så jag tänkte att det nog kunde vara henne det syftade på för det skulle ju stämma bra. men - då får jag plötsligt ett sms från P! i sydney, betänk. lite osäker blev jag allt på om det stämde - varför skulle han plötsligt skicka sms till mig? eller varför inte? eller hade han skickat fel? skrev att han fått sms av sin pappa att nån svenska vunnit världscupen i skidskytte, det är ju inte direkt nåt han och jag diskuterat väldigt, men jag vet inte. sen frågade han om allt var bra med mig? Puss. blev som sagt osäker på om det var menat för mig, men det kan ju inte vara så att han skickat fel? han är inte den som dum-gör saker och han lär ju inte vara full nu, även om det är natt hos honom. eller? isåfall skulle han väl inte skriva om skidskytte? eller? vet inte. men det kan ju vara så att han bara vill skriva nåt och då tar det, och sen frågar hur det är med mig och skickar en liten sms-puss. det kanske är roligare än att bara skicka hej hur mår du? skulle kunna vara så. men jga är ändå rädd att han skickat fel. jag svarade i alla fall och skrev lite om herrmiddagen och avslutade med puss jag också, så jag hoppas att det han skickat var menat för mig annars blir det ju lite pinsamt. men det är ju fanken, man ska väl inte behöva misstänka att han skickat fel bara för att han skickar till mig? verkar lite paranoid-varning över det... nåväl, nu är det bara 4 hektiska veckor av muntapluggande, sen kommer han tillbaka, så då får vi se vad som händer. ibland tror jag inte alls att det blir nåt, att han är för omogen fortfarande, men samtidigt så tror jag ju att hjärtan inte bryr sig om mogenhet utan bara känsla. vi får se.
S sa i alla fall igår att han var så glad att inte jag var tillsammans med andra p längre och att jag var så mycket bättre än honom på alla sätt och att han inte alls var värd mig. han sa också att p fått en knäpp eller nåt och blivit helt konstig och djup och seriös så att kompisarna börjar tycka att han är konstig. herregud, tänk om jag varit i det nu! börjar mer och mer verkligen känna att de tär en lättnad och att det är tur att han gjorde slut för det är ju verkligen mågna i min om givning som inte verkat gilla honom speciellt mycket utan nu är lättade för min skull, och det är ju helt sjukt. man ska ju inte få höra sånt efteråt, det är ju nästan så att jag skulle önskat att de sagt nåt tidigare, jag kanske ksulle sett och gjort mer då tidigare också... men men , nu har ju allt blivit till det bästa och jag är så glad att jag inte är ihop med p. sorry to say,men sant.
onsdag 18 mars 2009
jobb
har fått mitt livs första riktiga jobb. var på team d idag och stämde av det som ed och jag pratade om i januari nämligen jobb - i sommar och framöver. det visar sig snabbt att jag inte behövt vara så orolig, de har tänkt en hel del. de ska bygga ett rum till, där jag ska vara, samt att jag och cd ska jobba på den "klossen" och ha sköterskorna och 3-4 rum ihop... alltså handledning, hjälp och konsultationer av honom plus att han kommer att skicka över lämpliga patienter till mig allt eftersom jag känner mig redo och mogen.. det kan ju inte bli bättre! ok, pp kanske vore ett snäpp bättre, men detta är ju helt fantastiskt bra! lön har vi inte pratat om men det blir nog inga problem. mp har provisionsbaserat och har jobbat snart 4 år, och cd sa att hon en bra månad drar in 70-80. helskotta. hälften vore nog.
han sa att ie tycker så bra om mig och att han tycker det funkar bra att jobba med mig, och att han redan förhört sig med folk på skolan om mig. ???. blev nyfiken och då sa han att han träffat den som varit prefekt tidigare (j.o.) och pratat m honom. han hade då låtit förstå att han tyckt att det vore bra om skolan kunne få till ett samarbete med td för att bredda allt lite och att han var "lite trött på hela skolan och den biten. men att det är ibland som vissa saker gör att man ser ett hopp ändå, och att han just nu har en sån student, som faktiskt kanske är den bästa han nånsin haft, du känner nog henne, m.o. heter hon, hon har visst varit hos er en del...?" woho, lilla j.o. han är för go alltså. grymt omdöme får man ju säga... cd sa sen att det ju indikerar mer hur jag är socialt och med annat engagemang, och att det ju är positivt med tanke på att det inte är så många fler än han, ed och md på kliniken som engagerar sig i saker och ting och vill jobba på lite annan nivå med olika saker, och att det är mycket värt att se ett engagemang utöver det rena jobbet... så det skulle löna sig lite i alla fall att ha of på sitt cv!...
men allt som allt kändes det hur bra som helst, alla sköterskorna verkar glada och positiva, i bara myste när hon gick förbi mig och sa att det var så roligt...hon var nog införstådd med planerna innan jag...
men fatta att de bygger ett nytt rum!!!!! det kostar ju några hundra tusen om vi säger så... men visst, jag förstår dem på ett sätt också, de känner mig, vet någorlunda vad jag går för, hur jag funkar osv, de kansek inte har råd att förlora det med tanke på att de skjutit ett eller tvås tolpskott på sistone... du känns ju som en i familjen tyckte cd... och att vi har nåt gemensamt, att jag har en känsla för allt där, har en gemensam historia - ( att jag varit patient??) osv. jag tror verkligen att de värdesätter det. det skulle jga gjort också. det känns bara så himla sjukt att jag fått jobb, på detta sätt och på dessa premisser efter halva termin 9.
helt galet, men jag går runt med ett fånigt flin.
han sa att ie tycker så bra om mig och att han tycker det funkar bra att jobba med mig, och att han redan förhört sig med folk på skolan om mig. ???. blev nyfiken och då sa han att han träffat den som varit prefekt tidigare (j.o.) och pratat m honom. han hade då låtit förstå att han tyckt att det vore bra om skolan kunne få till ett samarbete med td för att bredda allt lite och att han var "lite trött på hela skolan och den biten. men att det är ibland som vissa saker gör att man ser ett hopp ändå, och att han just nu har en sån student, som faktiskt kanske är den bästa han nånsin haft, du känner nog henne, m.o. heter hon, hon har visst varit hos er en del...?" woho, lilla j.o. han är för go alltså. grymt omdöme får man ju säga... cd sa sen att det ju indikerar mer hur jag är socialt och med annat engagemang, och att det ju är positivt med tanke på att det inte är så många fler än han, ed och md på kliniken som engagerar sig i saker och ting och vill jobba på lite annan nivå med olika saker, och att det är mycket värt att se ett engagemang utöver det rena jobbet... så det skulle löna sig lite i alla fall att ha of på sitt cv!...
men allt som allt kändes det hur bra som helst, alla sköterskorna verkar glada och positiva, i bara myste när hon gick förbi mig och sa att det var så roligt...hon var nog införstådd med planerna innan jag...
men fatta att de bygger ett nytt rum!!!!! det kostar ju några hundra tusen om vi säger så... men visst, jag förstår dem på ett sätt också, de känner mig, vet någorlunda vad jag går för, hur jag funkar osv, de kansek inte har råd att förlora det med tanke på att de skjutit ett eller tvås tolpskott på sistone... du känns ju som en i familjen tyckte cd... och att vi har nåt gemensamt, att jag har en känsla för allt där, har en gemensam historia - ( att jag varit patient??) osv. jag tror verkligen att de värdesätter det. det skulle jga gjort också. det känns bara så himla sjukt att jag fått jobb, på detta sätt och på dessa premisser efter halva termin 9.
helt galet, men jag går runt med ett fånigt flin.
onsdag 4 mars 2009
from this moment
right beside you, is where i belong, from thos moment - on. detta var den låtfras som kom upp i mitt huvud sekunderna efter jag loggat ut mig från fb efter att ha pratat med P en bra stund. vi hade lite open-heart-session där han sa att han hela tiden hoppats på att vi kanske kanske skulle kunna börja ses igen om jag någon gång blev singel, och att han tänkt mycket på mig. jag fick mod någonstans ifrån och började med att tala om för honom att jag tänkt mycket på honom och sen skrev jag att jag också tänkt på det ovan och att jag. jag började skriva att jag blivit singel, och då skrev han att det ju är tur att friarna står på rad, och han först! då skrev jag det ovan. det var han som tog upp kontakten, jag har ju haft fb uppe varje ledig vaken stund nu på sistone, men det kunde jag ju inte tala om ... men jag hade alltså det hemma nu idag och tänkte att nu är det kväll hos honom och kanske chans att han loggar in sig. har sen suttit som en annan galning och tittat på inloggningslistan men hade missat att han loggat in sig för några minuter sedan, och uppmärksammas av ett blipp från datorn - nytt meddelande från P! nämen hej! jag blev helt darrig-hela jag skakade och gör till viss del fortfarande. så lycklig så det är helt fånigt, men så sant så sant. det var ju detta jag väntat på i 2 veckor.. och saker verkar ju positiva mellan oss, även om mycket kan hinna hända på 3 månader till.. men det ska funka. det är bra att det inte kan hända nåt nu- jag behöver vara singel lite och han behöver resa, jag behöver göra munta + rtg-tenta, han behöver tänka. sen kommer vi att ses på munhålan hela året ut tack vare att han ska dela med vickan, och då kommer det som ska hända att hända. jag har fullt förtroende för att ödet lägger våra livsplaner rätt. det känns skönt. finns det så mycket mellan oss som jag tror kommer allt att falla på plats när vi börjar träffas igen. känns så bra! känner att jag blir lite pirrig, och att det känns spännande, och helt rätt det som blir. det kommer att bli så bra, oavsett egentligen, men jag har ju en känsla av att det kommer bli vi. och ska det det så blir det vi. slut på ältandet. låten som kom från ingenstans var alltså shania twain- from this moment. "from this moment, i have been blessed, from this moment, for my happiness, right beside you is where i belong, from this moment - on." har inte haft radion på, har inte haft tvn eller youtube eller annan musik på, har varit hemma själv hela dagen och inte för fem öre haft den låten i tankarna nånsin. men när vi just avslutat vår konversation kommer alltså de utvalda textraderna upp i min hjärna. det kan inte vara ett sammanträffande.
söndag 1 mars 2009
hedrad
Wintergalan igår, den 5e och kanske sista? fick of's hedersmedalj, med en lång motivering där det bla stod att jag har ett genuint engagemang, och att jag med mitt okonstlade sätt är en självklar förebild för andra. känns faktiskt helt fantastiskt, det var inte så att jag hade räknat med att få priset, trots att tanken har slagit mig att jag kanske kunde vara aktuell för den och att det hade varit väldigt kul att få den som ett tack för allt engagemang. så nu igår, inför 200 pers på odd fellow läste alltså EG upp motiveringen och i takt med att jag fattade att det faktiskt var mig hon pratade om steg färgen på kinderna och blickarna mot mig ökade. kul, och väldigt hedrande, jag blev alldeles rörd för det var så fint skrivet, och EG hade svårt att se på mig när hon överlämnade det för hon var också helt rörd. efteråt var det så många fler än jag nånsin trott som kom fram och gratulerade och sa att jag var så värd det och att jag verkligen skulle ta åt mig och suga allt bra till mig. och det gör jag verkligen, det känns väldigt bra. visserligen är det ett rätt litet pris och inte så sjukt många konkurrenter kanske, och ett begränsat antal som haft inflytande på vem som får det, men det är ändå den finaste omtalning om mig själv som jag nånsin hört och det värmde väldigt mycket med tanke på att jag lagt så mycket tid som jag ju faktiskt gjort för of. jag är glad, och det känns fint att det var några lärare som var där och som kanske också fattade att jag gjort något lite utöver det vanliga.. kan ju bara bli något bra av det, eller hur!?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)