livet

just nu rusar livet fram lite. terminen har just kommit igång och det börjar redan bli hög tid att skicka ut inbjudningar till examen och komma till avslut med alla grejer i skolan. sjukt att allt liksom händer på en gång, så fort. det känns lite overkligt att snart vara klar och ute i den riktiga världen, ser fram emot det mycket samtidigt som det är lite skrämmande och o-roligt att lämna skolan för en tillvaro fylld av egna beslut och snabba byten. men det kommer väl att funka det också, måste bara ställa in sig på att inte ha den rätt softa och självstyrda dagsrytmen som just nu är ett faktum.

känns mkt bra med P. vi har det fint, och mysigt oss emellan, visar kärlek och ömsinthet på ett sätt som jag verkligen gillar och uppskattar. det känns som att han är tydligare och villigare att visa och stå för sina känslor till mig, och säger fortfarande som första ord varje morgon att han tycker om mig. har sagt att han tycker om mig till max och att han verkligen gillar många olika saker med mig. varken han eller jag har sagt nåt mer än att vi tycker mycket om varann, jag har sagt att jag tycker om honom på alla sätt och det tog han till sig. han hintar ofta saker numera som pekar på att han ser oss tillsammans framöver och det gläder mig mycket och ger den trygghet som jag så suktat efter. han sa i helgen att han vill att jag inom ett år från att jag börjat jobba ska ha tagit mc-kort så att vi kan åka ihop. han hittade sina kondomer i en låda och sa att han kanske nu hade använt en sådan för sista gången. han säger att vi är en perfect match. han frågade vad vi skulle bjuda på när vi gifter oss eftersom mamma inte äter kött och hans föräldrar kör gi. haha, han är söt. jag känner att jag inte nappar helt på hans kommentarer, håller mig lite lätt avvaktande men bemöter dem givetvis bra, men inte så att jag liksom kommenterar att han påstått nåt om en gemensam framtid. det är kanske lite en försiktighetsåtgärd från min sida, men samtidigt är det nog sån jag är. jag vill inte göra för stor sak av nåt men samtidigt vill jag ju absolut inte att han ska känna att jag inte är med på noterna. för det är jag. det är mkt sällan nu som jag tänker att det nog inte kommer att vara vi, och jag känner mig glad och tillfreds med livet. han gör mig glad, och det säger jag till honom. jag vill vara med P. måste bara komma tillrätta med funderingarna över mh, lgh, älskande och önskande. vill mkt. är i princip helt säker på att detta är vad jag vill, ju mer tid vi spenderar ihop desto bättre känns det. tror vi kompletterar varann bra, hoppas och känner att han nog tycker det också. funderar lite över nästa år-jag jobbar, och det verkar inte vara nåt han tänker ska bli nåt problem på nåt sätt, och han bor kvar på mh. eller? vi har inte pratat om att bo ihop, har inte berört det alls. har inte sagt att vi älskar varann så det kanske känns avigt att tala om samboskap innan dess. känner att det är nära ögat att det ploppar ur mig rätt som det är. och det vore väl det bästa, att jag inte tänker ut när jag ska säga det utan att det bara kommer spontant precis när man känner det som mest.
funderar inte så mkt på det hela, tiden rusar liksom bara på i full fart utan att man hinner reflektera nästan. har sovit ihop de flesta nätter på sistone och jag gillar det verkligen, förutom att jag känner mig splittrad och ofokuserad när jag inte är hemma hos mig fast att mycket återstår att göra där osv. jag måste liksom ha lite tid för mig själv och för min lgh, men det har inte blivit så många såna kvällar. har blivit gemensamt häng på mh med P och v, trevligt men lite rastlöshetsutlösande för mig. värre än om det bara varit P's hem tror jag, för då ser jag två som gör sitt och ändå slappar, medan jag inte kan göra nåt och inte heller känner mig avslappnad utan blir stressad av att tid bara går till ingenting vettigt. men det är bara att ta, det fattar jag ju. måste bara få lite tid då jag kan känna mig lugn och få samla ihop mig lite för att kunna må b ättre. blir mer sexsugen, blir gladare, piggare, mer energisk och finare om jag får må bra och ha det mysigt, utan att känna stress eller rastlöshet. blir ibland väldit rastlös på v, men det är inte nåt att fästa sig vid, det är nog övergående. men jag vill vara mycket med P, det är ju bara det att problemet är att vi har varsitt hem... är det läge att prata om flytt? han verkar vilja bo på mh ett år till, men det kanske också är för att vi inte diskuterat nåt annat.. är det aktuellt? kan jag ta upp det eller blir det kris då? vill ju inte anpassa mig efter hans ev förväntade nycker, kan han inte ta det får det kanske vara då, men jag måste nog våga ta upp det. hm. ältar som sagt inte så mkt, utan låter mest livet gå och vara trevligt och mysigt. men det vore ibland nice att tänka hur det vore att bo ihop, och dela de där mysiga kvällarna, och de andra kvällarna kan man ju göra vad man vill var för sig men ändå tillsammans. gillar det, även om det kan vara rätt gött att verkligen ha en ledig kväll helt ledig utan nåt eller nån annan.
det är ju ingen tidspanik just nu, men saken är jua tt det snart kommer bli val till styrelsen nästa år och då måste han kandidera om han vill bo kvar. galet. vi måste ju innan nån sån diskussion kommer upp, ha outat att han älskar mig och vice versa, annars blir det kanske lite konstigt.