jobb

har fått mitt livs första riktiga jobb. var på team d idag och stämde av det som ed och jag pratade om i januari nämligen jobb - i sommar och framöver. det visar sig snabbt att jag inte behövt vara så orolig, de har tänkt en hel del. de ska bygga ett rum till, där jag ska vara, samt att jag och cd ska jobba på den "klossen" och ha sköterskorna och 3-4 rum ihop... alltså handledning, hjälp och konsultationer av honom plus att han kommer att skicka över lämpliga patienter till mig allt eftersom jag känner mig redo och mogen.. det kan ju inte bli bättre! ok, pp kanske vore ett snäpp bättre, men detta är ju helt fantastiskt bra! lön har vi inte pratat om men det blir nog inga problem. mp har provisionsbaserat och har jobbat snart 4 år, och cd sa att hon en bra månad drar in 70-80. helskotta. hälften vore nog.

han sa att ie tycker så bra om mig och att han tycker det funkar bra att jobba med mig, och att han redan förhört sig med folk på skolan om mig. ???. blev nyfiken och då sa han att han träffat den som varit prefekt tidigare (j.o.) och pratat m honom. han hade då låtit förstå att han tyckt att det vore bra om skolan kunne få till ett samarbete med td för att bredda allt lite och att han var "lite trött på hela skolan och den biten. men att det är ibland som vissa saker gör att man ser ett hopp ändå, och att han just nu har en sån student, som faktiskt kanske är den bästa han nånsin haft, du känner nog henne, m.o. heter hon, hon har visst varit hos er en del...?" woho, lilla j.o. han är för go alltså. grymt omdöme får man ju säga... cd sa sen att det ju indikerar mer hur jag är socialt och med annat engagemang, och att det ju är positivt med tanke på att det inte är så många fler än han, ed och md på kliniken som engagerar sig i saker och ting och vill jobba på lite annan nivå med olika saker, och att det är mycket värt att se ett engagemang utöver det rena jobbet... så det skulle löna sig lite i alla fall att ha of på sitt cv!...
men allt som allt kändes det hur bra som helst, alla sköterskorna verkar glada och positiva, i bara myste när hon gick förbi mig och sa att det var så roligt...hon var nog införstådd med planerna innan jag...

men fatta att de bygger ett nytt rum!!!!! det kostar ju några hundra tusen om vi säger så... men visst, jag förstår dem på ett sätt också, de känner mig, vet någorlunda vad jag går för, hur jag funkar osv, de kansek inte har råd att förlora det med tanke på att de skjutit ett eller tvås tolpskott på sistone... du känns ju som en i familjen tyckte cd... och att vi har nåt gemensamt, att jag har en känsla för allt där, har en gemensam historia - ( att jag varit patient??) osv. jag tror verkligen att de värdesätter det. det skulle jga gjort också. det känns bara så himla sjukt att jag fått jobb, på detta sätt och på dessa premisser efter halva termin 9.

helt galet, men jag går runt med ett fånigt flin.