love you innan godnatt

mitt hjärta känns varmt och uppfyllt, mitt inre känns varmt och uppfyllt. jag tänker på en framtid med dig, det skrämmer inte alls. snarare känns det som att vi båda vet att det kommer att bli vi och känner oss trygga och nöjda med tillvaron. du sa love you, love you till mig igårkväll innan godnatt - menar du det? blev inte rädd eller chockad, jag vet att det är på väg, jag bara känner det. känner att det kommer inom mig också, vissa stunder har jag varit nära att säga det till dig. men jag är nog lite rädd trots allt, är rädd att få en upprepning av historien. jag vill aldrig igen ligga i en säng och tala om att jag älskar en och inte få något svar. den isande känslan i magen och hjärtat vill jag aldrig igen uppleva. därför är jag rädd att jag väntar in din kärleksförklaring, även om jag skulle kunna komma före. är det värt det, att vänta? självklart har vi ingen brådska, så länge allt känns bra är det ju bara att köra på, vi är ju fortfarande båda motiverade och intresserade även om inget så stort uttalats. jag har ju intalat mig själv att inte fastna i älska-träsket där man som i ett fenomen sitter klistrad. jag ska bara känna och inte tänka. det är när jag gör det som mitt hjärta sväller och värmer dig. som jag känner att det kommer att bli du och jag. som jag drömmer mig bort i din kärlek och värme och omtanke. känner att det vore helt fantastiskt att bli älskad av dig. du är så stor i tanken och i sinnet, så varm och älskande och mjuk. ditt hjärta känns som en stor famn som tar in.

du använder uttryck som att du tycker om att ha spenderat helgen som vi gjort, och att det betyder extra mycket när man gör sådana trevliga saker tillsammans med den man älskar mest. du säger det inte till mig, men du tar mig i samma andetag, och låter det liksom hänga i luften att det inte är så långt borta, utan att tankarna kanske faktiskt redan nått dit. sedan sa du alltså love you love you till mig innan godnatt. det känns fint. jag känner att det skulle vara en ära och en lycka att bli älskad av dig och få älska dig. det känns annorlunda än allt jag känt, det känns som att det är på riktigt, att vi båda tänker att det kan bli vi. det känns svindlande att tänka sig dig och mig i en gemensam framtid, men nånstans känns det verkligen som att det kommer att bli så. som mamma sa nästan med en gång - är det han? hon tror det, verkar känna det på sig, efter vad jag berättat. det känns bra. kan tänka mig att det är du som är han. han för mig. han. du.