bakslag

Det har hänt. det jag så länge fasat och fruktat, den dagen då du säger att det har gått för snabbt, du behöer mer tid, kan inte tänka så långt fram nu, måste ta det långsamt. Föreslår att vi ska ses mer sällan, det skriker i mig. NEJ! jag har verkligen fasat för detta ögonblick, fruktat det som en utsvulten lejonhona. varför måste det komma? allt kändes ju så bra, trodde vi var på samma nivå, pratat och diskuterat lägenheter och gemensam tid. framtid.
plötsligt kommer alltså bakslaget som jag i början skyddade mig mot ihärdigt, men som vars försvar senare helt lagts ner tack vare stort förtroende och stor känsla. jag vågade inte kasta mig utför så tidigt, höll emot länge den riktiga känslan, bromsade och var rädd för att satsa. du tyckte jag var för rädd, inte skulle väl tidigare erfarenheter få ställa till det i vårt nya friska förhållande? så jag gav vika, mitt försvar lades ner, jag vågade satsa, ge allt jag har, visa mina känslor, blotta mina svagheter. blotta mig för dig. totalt. och nu kom alltså denna medgivelse: du vill coola ner oss, behöver tid att tänka, behöver tid. behöver tankero, behöver fundera över vad du vill med oss. har tänkt över lägenhetspratet och känt att det kräver en målsättning att nu är det vi, det är en gemensam satsning. och visst är det så, jag håller med dig. skillnaden är väl bara att jag i mina analyser av känslor, kommit fram till att jag vill satsa, jag tycker att det känns rätt, det är dig jag vill vara med. jag ser oss i framtiden. får alltså en kall ilning i mitt hjärta. den satte sig där och finns där kvar. det är isigt där nu, och tyngre än vanligt. vad ska jag tänka? hur ska jag reagera? blir förstås helt tårfylld hela jag, precis som du. men varför? kan du inte skilja på tunga tankar gällande resten av livet, och tankar som gäller oss? nej, allt känns jobbigt för dig just nu, jag kan örstå det- men ändå. jag vill se dig satsa på oss, och allt har känts så, bra och gemensamt. men nu vet jag inte. kan jag lita på dig? vet du vad du vill? du säger dig ha viljan att det ska bli vi, kan se det i framtiden, vill se det i framtiden. ändå vill du bromsa nu, inte köra för fort, måste hinna med. kan inte göra det spontana satsandet i en köpt lgh nu, det kan jag iofs leva med. men när du inte helt kan säga dig vara klar över hur du egentligen känner för mig, då blir jag helt kall. vad annat kan jag göra? du kan säga att jag är den bästa tjej du träffat, du kan säga att du älskar mig, att jag är fin.