gör vad du vill och blomma ut

nyss hemkommen från en andra träff med b. för en vecka sedan var vi på sushi-picnic vid havet i björlanda, ikväll var vi i fiskebäck och tog ett kvällsdopp.
och jag har nu pirr i magen. det är lite ovan känsla, att känna så utan att knappt rört vid varandra. men nice! vet inte vad det är egentligen, vi har inte sagt nåt alls om oss, bara att vi ska höras. och det var mysigt ändå där ute på klipporna, både förra och framförallt denna gången. det har liksom varit ingenting men idag ändå nåt. det har varit mer lång ögonkontakt idag, sådär så att båda verkligen håller blicken när vi pratat, annars har det inte varit så att vi aktivt tittat på varann när vi pratat. men det är ändå intressant när man liksom lägger märke till nåns blick, att den liksom hålls kvar - ömsesidigt. skön blick. och lite halvspontana ihopstötningar blev det också, lite komiskt det där, men det är ju så det blir när båda kanske vill närma sig lite men inte fullt ut vågar ta fysisk kontakt. helt plötsligt har båda flyttat sig på filten... =)

men som sagt, något fysiskt har inte hänt. och jag tror att det är bra! det är ju rätt gött på nåt sätt att få ha pirret, undringarna, känslan av att vilja röra vid men inte vågar, blicken som klistrad på de vackra händerna, önskan att de ska röra vid mig. det är nyttigt att ha detta händelseförlopp istället för det som annars varit det klassiska för mig: fest, ragg, hångel, sex, förhållande. istället ta det som dejter där inget händer förutom inom en, en känsla som rotas och sätter sig istället för att bygga på nåt man skapade när man var påverkad av hjärnförblindande substanser... kanske är det ett bättre sätt, vet inte än. men det är definitivt värt att prova. och det känns lite komiskt att han ju också hållt sig avvaktande men ändå visat att han har nåt intresse, med tanke på lite av det cb och cg sagt. cb har ju sagt att han haft en del tjejer på g men oseriöst efter det långa "ordentliga" förhållandet, och cg sa ju att han var en player. det är inte de vibbarna jag fått, och hade det varit så att han ville playa mig skulle han väl inte hålla sig borta utan ha försökt nåt vid det här laget? jag menar, det är ju onödigt att lägga två hela kvällar på prat om han bara vill ha nån i säng? visst, han kan vara långsökt, men samtidigt hade ju hans kompis c sagt att om han nu ska satsa på nån av cb's kompisar så har han ju bara en chans, och att det inte är aktuellt att bara strula till det utan göra det ordentligt om han verkligen är intresserad. jag vet ju inte nu hur intresserad han egentligen är, men lite verkar han allt. han skulle ju inte annars lägga de här timmarna av rent småprat bara om han inte trivts.

det känns bra med honom, jag känner mig glad och positiv, och lite sugen på honom. det är intressant att liksom ligga bredvid på en filt och gärna vilja känna hans händer på mig eller vilja ta i hans hår eller känna på hans arm, men inte våga helt enkelt. känner att jag nog ändå är beredd att satsa lite självbevarelsedrift på att faktiskt våga chansa lite med honom. man kan inte gå omkring och inte spela med något och tro att man då ska vinna nåt. jag måste ju satsa om jag ska kunna vinna. den ständiga frågan sen är ju alltid - vad vill han? vad vill jag? vad är ok, på vilken nivå är vi, kan jag bli för på eller av för vårt bästa eller kommer det bara att bli som det blir? riskerar jag att tappa honom om jag nu skulle säga att jag gärna skulle träffa honom igen? är det att vara för på? alltid svårt att veta. för även om jag vet att man måste spela ett högt spel för att ha chans att vinna, vet jag ju att det lätt kan bli för mycket om nån är mer på än den andra, och det blir en press på den som visar minst intresse. har ju själv varit den som blivit pressad och av pga det. å andra sidan, då kanske det är i ett läge där det aldrig skulle bli något i alla fall... som med tidigare dejten d, jag var ju inte sugen på honom alls. det blev ju lite märkligt att vi hånglade en del iaf, urk, men det var ju för att han var rätt på och såg till att det blev så. jag skulle idag spontant själv velat pussa b, den känslan hade jag aldrig med d. det säger ju allt.

men i det här läget, det känns som att vi båda har ett intresse nu, större efter idag jämfört med efter förra gången, men ingen av oss vågade sig på att närma sig den andra nåt vidare. jag gjorde det inte för att jag inte riktigt vågade, var det samma anledning för honom? jag känner mig pirrig i magen nu, gör han det också? är han liksom jag lite försiktig för att man hoppas och tror att det kan bli något bra av det här? jag känner att vi kan ha en hel del gemensamt, värderingar och tycke om saker och ting, han verkar bra och framåt, med lite action. utan att vara helt utan grundtrygghet, han verkar stabil och vet vad han vill om än lite rastlös med jobb. men han uttrycker ju tydligt att han vill ha en flickvän att bo och leva med, även om han inte vill låta som att det är avgörande. jag är ju ganska känslig för detaljer och jag tänkte särskilt på det när vi pratade om lägenhetsköp. jag hade kollat på en idag, och vi pratade mycket om det i allmänhet och om egna planer i synnerhet. jag hade ju låtit förstå att jag var ute efter en lgh att känna att jag kan vara ordentligt hemma i, och han verkade vara av precis samma åsikt - nästa flytt kommer att vara ett tag. tror nog att vi tänkte ungefär samma sak - nästa gång jag flyttar vill jag flytta in med någon i en lgh att gemensamt dela. fast det var det ingen av oss som sa uttryckligen egentligen. men sen frågade han väldigt tydligt om jag liksom var helt beslutad att köpa en lägenhet nu i sommar, och tanken som då slog mig var ju att han liksom ville veta om det var så jag absolut skulle göra eller om jag vore öppen för att vänta ett tag och se vad som dyker up...=) jag var då tydlig (hoppas jag) med att jag inte alls var beslutad att köpa nåt nu utan snarare mest ville vara ute i god tid och spana för att slippa eventuella måste-beslut när jag åker ut ur studentlgh... men att jag helst vill hitta en lgh som man verkligen blir kär i (som han sa) och verkligen vill ha och vara i ett bra tag. var det verkligen bara lägenheter vi pratade om i de meningarna...? ;)

Vet inte om det är jag som övertolkar men jag tror ändå inte det, det kändes som att vi verkligen var inne på samma tankebanor. han pratade förvånansvärt mycket om att han ville hitta en lgh som han verkligen var kär i, för att sen helst följas av husköp, och att han ville göra detta gärna med en flickvän i sammanhanget... utan att verka desperat vill jag tillägga, det var inte alls nåt jag kände att han var. bara vettig och som jag, så har ju jag också tänkt, men det är ju inget man säger till alla. jag har ju i mina filosofier tänkt att jag kanske ska ligga lågt med lgh-köp, för tänk om jag träffar nån och det känns bra, då kanske vi vill köpa en ihop istället? för det vore ju det bästa alla gånger! tänk vad mycket mer man skulle kunna få om man var två... men jag har inte riktigt tillåtit mig att tänka så, ens för mig själv, för tänk om det aldrig blir så? då står man där med skägget i brevlådan... dock ingen panik ännu, men på sikt kan jag ändå tänka så.

det är alltså, om jag tänker och observerar saker och ting rätt, nåt i våra tankar som samstämmer, nåt i våra drömmar som låter likt, nåt mellan oss som kanske är lite mer än bara en trevlig kompisträff. om jag då tänker rätt med vad jag hört från cb osv, är han kanske aktivt avvaktande, bara för att inte gå in och strula till det alltför mycket alltför fort, utan att han vill testa och se vad det kan vara eller bli. hm. tror att det är så, men jag vet ju förstås inte mer än vad jag själv tänker och känner. och jag känner mig pirrig, jag tänker på honom, skulle vilja träffa honom mer nu snart, definitivt innan han åker om en vecka och är borta i 18 dagar. skulle jag kunna höra av mig till honom och säga bara; jag vill träffa dig igen! eller är det att vara för på? och - om jag gör det, kommer det då att vara skumt nästa gång vi förhoppningsvis ses? kommer det att ligga an på mig att närma mig honom då eller? inte för att det skulle vara väldigt svårt, men ändå? är det underförstått att jag är redo att ta det till en annan nivå om jag skriver nåt sånt? eller kan det bli lite förlösande för oss båda att faktiskt göra nåt fysiskt? och förresten, varför fäster jag mig så vid det fysiska och dess vara eller icke vara? det är nog dels en vana att det alltid brukar redan vara där när jag går på dejter, alt inte känns som ett behov vid dejter, och dels en vilja att faktiskt komma honom lite närmre rent fysiskt. men det är ju också intressant, att jag är så ovan vid denna ordningen att det liksom känns lite svårhanterat! men faktum är ju att jag inte vet riktigt vad som gäller i en situation som denna. vad förväntas av oss? av mig, av honom? om vi nu går på en tredje dejt utan att ha gjort nåt mer än kramas hejdå, men ändå vill träffas igen, är det inte då läge för nåt mer snart? hur många dejter kan man gå på utan att göra nåt fysiskt, men ändå mena att det är nåt kärleksmässigt man är ute efter och inte bara en trevlig vän? det är ju skumt om man inte vågar/vill göra nåt fysiskt närmande men ändå efterfrågar nya dejter, det kan ju inte pågå så länge tycker man. men jag vet ju inte!
haha, lite komiskt nästan. klassiskt att både v och cb är bortresta och h är i flyttartagen. typiskt när man behöver nån att bolla med.. men men..

jag får helt enkelt klura själv. skulle jag prata med pappa skulle det kännas självklart att jag ska höra av mig om det är vad jag vill, "blir han skrämd så är han inte tillräckligt intresserad" vilket jag ju helt håller med om. de gångerna jag skrämts av att nån varit på har jag ju verkligen inte varit intresserad själv, och det tror jag inte skulle förändrats nämnvärt om han varit mindre på heller. antingen är man intresserad eller inte, egentligen är det då bara en tidsfråga innan man fattar det. och egentligen, ju förr desto bättre. backar han av ett lite mer utlämnande sms kanske det inte var meningen trots allt... men jag kanske skulle våga skicka ett imorgon, jag känner att jag gillar den här killen... jag kanske ska lyda marie fredrikssons råd och göra vad jag vill och blomma ut?