vision

jag har fått en vision. har mött en man i sina bästa år på matchmakingsiten nr 1. han är inte så uttrycksfull, han är inte så självupptagen att han skriver om hela sitt liv, han verkar lite torr på nåt sätt. men jag är dragen till hans bilder, och hans lite sparsmakade sätt. känner att det kanske inte är den tunna som skramlar mest som är så intressant ändå, kanske är det den mer återhållsamma som kan locka. jag ser något härligt och manligt i honom, hans utseende tilltalar mig mycket, även om jag bara sett ett par bilder. men det är en helt annan känsla för det yttre än den förra, och jag tror ändå att det spelar större roll än man vill erkänna. det måste inte vara modell-looken, men man måste vara attraherad av den. sen är det nånting som jag inte kan förklara som gör att det känns som att det är nåt med honom. just för hans utstrålade blygsamhet, enkelhet, men ändå självklarhet. han ber inte om ursäkt för sig men beskriver sig som vänlig och omtänksam. vill ha en ödmjuk tjej som är varm och kärleksfull. men hej här är jag! nej skämt åsido. tror att han påminner mig om hubblo. inte den som babblar mest men som är rätt rolig och skön när man lär känna honom. kan lätt se mig med en sån kille, som är lite mer laid-back, men som gläds åt det sköna i att vara tillsammans liksom. oj vd jag projicerar över mina tankar och önskningar på honom utan att alls känna honom, men det känns ändå som att han inte är den där ascoola typen utan mer som pappa eller jonas. och det köper jag ju. rakt av. det är en bra man, en riktig man, en som man kan hålla fast vid som inte är så jäkla komplicerad. det är ju vad jag vill ha när det kommer till kritan, inte den fancy typen, inte den fräckaste, inte den hetaste. jag vill ha en riktigt bra man helt enkelt.

till visionen så: på ped idag mötte jag ett par olika pappor till patienter. en torrboll som inte sa nåt och en tönt som inte fattade nåt eller brydde sig. töntens fru har jag träffat, hon är superbra. vad ser hon i honom? jag vill inte ha en sån man, jag vill ha en vettig man som bryr sig och inte sitter o messar när ungen behandlas.
fick då senare en vision med väldigt tydlig magkänsla att denna nät-kille är med vårt barn hos tandläkaren. och det känns perfekt, han är snygg, manlig, vanlig och het, och ansvarsfull. och jag känner mig stolt att ha en så bra man. jag är i min dröm-liknande vision snygg och framgångsrik och han också, och han är en sån stabil klippa som stöttar mig och lyfter mig, och vi har det så fint ihop.
det var en fin vision, jag kände mig lite pirrig. konstigt att jag inbillar mig att han är lite torr, och kanske inte den coolaste, men ändå helt grym. kanske är han adlig och ashet och flashig, men lyckas dölja det totalt. vem vet. han var i min vision i alla fall urtypen av min drömman.

vill be honom att snacka lite på msn eller ses, varför vänta? fast här känns det lite svårare med dialogen, även om han uttrycker sig mycket bra, för det är inte det där totala snacket där allt kommer av sig självt. men det känns som att jag skulle falla för honom när jag träffade honom, det är nog inget mer än min intuition som säger det, men det kommer jag långt på...=)
Nåt säger mig att han är lite blyg och kanske inte kommer att fråga efter en dejt, men jag kan ju som sagt ha helt fel och jag kan ju tänka fel. men jag kanske ska ta steget och fråga. varför ska man egentligen snacka en massa på msn om man ändå tror att det som kan hända gör det först när man ses? jag har skrivit att han är intressant, han skrev att jag verkar charmig, men ingen av oss hintar nåt utan har bara skrivit väldigt ytligt.
men jag tänker på m&p. de sa senast häromdagen att de ju inte kände varann alls när de började ses, de hade knappt pratat, men ändå visste de bara att det här var grejen. grymt ju. jag kan tänka mig att träffa den här killen för att se om det är grejen.

visioner kan uppenbarligen vara mer eller mindre ödesdigra...