nu sitter jag här igen, gråtfärdg över den jävla killen som heter P. att jag ska bli så fucking berörd vet jag inte vad det beror på, antagligen är jag kär i honom eller så finnns det bara nån jävligt jobbig och efterhängsen hang-up på honom. jag ser honom iallafall tidigt på kvällen, han söker min blick, ser efter mig, vill prata med mig - allt tyder på nån slags intresse, om inte som loving så åtminstone som caring. sen senare under kvällen är jag uppe och pratar länge med andra, morgan o fab bl.a. och det är kul och trevligt. känner efter ett tag att jag nog "måste" ner och dansa ett tag och se vad som är på g, om det kan bli nån dans med P eller inte. ser efter en stund honom, då han står i ett synligt hörn och hånglar med tidigare e. jaha. ska det vara nödvändigt? ska han göra ett rewind till och ta henne en gång till eller vad är det frågan om? han hade ju fått mig igen, då kanske det behovet var stillat och han ville se om han kunde få en annan en gång till. jag vet ärligt talat inte hur han tänker. jag fattar helt enkelt inte. tar tag och pratar med honom, kallprat till en början, sen mer seriöst. jag tycker ändå att jag har en poäng, även om jag är full också, men jag menar på att jag inte kommer att bli hångel nr 2 på munhålan och att jag tycker att jag är värd mer än så. jag säger också att jag inte fattar vad han håller på med och vad han vill, och försöker få ordning på våra tankar som ju varit lite splittrade. han säger att han längtar efter mig och att han tänker att han vill ha mig, men sen tittar han ändå efter andra (enligt bror j) och kan inte helt ge sig hän. och även om jag inte vill utge mig för att vara ûberseriös har vi ett stort problem här. han kan alltså inte ens säga helhjärtat att han vill ha mig, inte ens när jag frågar hur det känts när jag var med p, hur det känns nu, hur han tänker, hur han vill, vad han tror... han kan bara vela. och visst han var väldigt full nu, men tacka fan för det eftersom vi aldrig snackar ordentligt annars! sen står jag och pratar med bror j, som vet en del men ändå självklart inte allt, och försöker förstå.
sen när P har ursäktat sig för att gå och lätta på ett eller annat tryck och vill komma tillbaka om 5 min, väntar jag. och jag väntar. pratar m j, och v, och fab, m.fl. och väntar. men inte kommer P tillbaka. senare efterforskningar visar att han däckat ute på en träsoffa.(!) och är i princip helt oanträffbar! försöker få liv ihonom (varför försöker jag ens?) och sen ger jag upp. j får ta hem honom. i det läget blev jag bara så jävla trött på hela grejen. visst, jag kan tro på oss, att det är nåt speciellt och bra med oss, och det sa jag också till honom, men så jävla svårt som det ska vara då!?!?!?!
ger upp. jag skiter i det, det får vara nu. det måste för fan finnas nån därute som kan fånga mitt intresse samtidigt som de gillar mig genuint. eller!?!?!?! varför skulle andra lyckas men inte jag? varför ska jag fastna för ett jävla fyllesvin som inte kan vara på mh utan att bli så full att han ovetandes somnar utomhus på en jävla soffa? som inte kan står för sina känslor nog för att våga välja? som inte kan ta ställning? jävla fegis. borde gifta mig med fab eller morgan, de är ändå hederliga killar som öppet vill ha ett förhållande och nån att tycka om, som vågar vara den de är och som vågar visa att de tycker om. utan nån sorts jävla spel. jag orkar inte det. vi har strulat tillräckligt, och det räckte tydligen inte med att jag blev upptagen, ävenom han säger att det frustrerade honom mycket. men sen då, när jag väl blev singel, var det inte kul längre då? sätter pressen in igen då? pressensom uppenbarligen verkar intala honom att jag omedelbart vill gifta mig, skaffa 3 barn och villa och vovve. jävla idioti. varför hålla på med ett sånt strulande? det är ju bara energikrävande, ävenom jag har hopp ibland. men just nu känns allt hopp som bortblåst, det finns ingen framtid för oss. visst, vi kommer att hänga i höst iom mh, men jag kommer inte att önska att jag satt i hans famn. jag vet inte ens om jag skulle tacka ja om han nu kom på sina bara knän och önskade sig en framtid med mig. up yours skulle jag vilja säga, jag måste ha någon som kan våga vilja ha mig till hundra procent. inte nån jävla halvmesyr. kanske skulle kolla om morgan är intresserad, vi skulle nog passa bra ihop.
jävla P.
lördag 30 maj 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar