svirr i magen. är nog lite kär. har åtminstone redan abstinens, och det är kärlek och inte rusmedel som fattas mig. har spenderat natten naken med P. så härligt, trivs så i hans närhet, blir glad av honom, blir het av honom, blir tokig i honom. vad är det här - efter några timmar i samma rum kan vi inte hålla oss ifrån att kyssas och sen fanns det inte så många vägar att ta. njuter av hans kropp, värme och närhet, och det är inte bara min svultna kropp som talar utan mitt sinne också. det är nåt med honom som får mig ur balans. vill träffa honom igen och mera, men räds hans distans när jag frågat. han visar värme och kärleksfullhet, lekfullhet och gav mig kyssar på munnen utan anledning. han kysste min kind, sökte min närhet ständigt när vi sov. men när han säger att han vill träffas men att det måste få ta tid, han behöver mycket tid - då blir jag kall inom mig. spontana tanken är att han inte vill ha mig och inte vill ha någon press på sig och därför säger så, min andra tanke var att han kanske är minst lika rädd som jag och känner att han ju nyligen gått runt och (kanske) velat ha mig medan jag var med den andre och därför inte bara vill kasta sina spärrar hur som helst så fort han får se mig igen. han måste ju också ha någon trygghet innan han vågar ge. känns bättre att tänka att han vill ta det lugnt för att han är rädd om sitt hjärta och inte vill kasta sig handlöst ut i nåt som han inte vet vad det är, men det gör mig ändå livrädd. tänk om jag trillar dit igen ordentligt - något som inte alls är osannolikt med tanke på hur jag redan känner - och sen vill han inte i alla fall när allt kommer till kritan? det skulle ta hårt på mig, känner det nu.
men samtidigt - vad tusan - är det nåt jag verkligen vill ha måste jag ju våga bli sårad! jag måste våga mera, har ju redan bestämt mig för att våga riskera lite mer och vara modig. han är ju modig som trots att han kanske kommit över mig efter att jag och den andre blev ett par nu vågar chansa på att träffa mig igen när jag blivit ledig. han är modig som vågar testa oss igen och det är ändå en styrka att säga att han behöver tid, det tolkar jag ändå som ett tecken på att han vill det bästa med oss och våra hjärtan så att vi inte förhastar och det blir konstigt. samtidigt som det ju kan betyda att det inte kommer att bli vi så vet vi ju inte något mer än vad vi känner idag och det är det som måste få bestämma nu. ja han behöver tid, jag behöver nog också ge det lite tid för att inte förhasta oss. och tid har vi ju gott om, eller hur?
jag måste våga ge honom det, måste våga vara stark och stå vid vad jag vill och jag måste klara att hantera detta. jag måste våga riskera att det kanske inte blir vi, att jag kanske kommer att bli sårad och att jag kommer att bli söndergråten en gång till. jag tycker att han är värd det försöket, och om detta är sättet det måste ske på så får det vara så då.
jag får ta det som blir nu, göra på bästa sätt och stå vid mitt hjärta. vi skulle överleva en krasch till även om det skulle ta lång tid att komma upp igen, men det är värt risken. alternativet är ju att inte ge honom tid och då har jag ju honom inte alls och det är ju inte aktuellt.
alltså måste jag våga chansa. jag ska våga försöka - för oss och den specialkänsla jag har för denna unge man. det är något extraordinärt, det är allt jag kan säga. det känns bara rätt. jag får ta det som det kommer och ge det den tid det tar. ska det bli vi så blir det vi, jag ska lyssna till mina interna låt-tecken och försöka se en trygghet i dem.
Dagens horoskop.
"Du har människor omkring dig som visar stort mod och en styrka som man gör säkrast i att inte ifrågasätta. Inspiration till personlig utveckling. "
"ebony and ivory" kom upp i huvudet när vi höll på att göra frukost och jag tänkte en hastig tanke typ; hur ska det här bli egentligen? är detta svar på frågan; get together in perfect harmony... han är solbränd som aldrig förr, helt brunsvart - och jag är blekare än jag nånsin blir under ett år.. kommentar??
"snälla kom närmre, kom närmre kom närmre, vi kommer att dö samtidigt du och jag" hela låttexten vevades upp när jag borstade tänderna, utan att jag lyssnat på musik innan. den har ju länge sagt mig allt - längtan, kärlek, "du är rätt ung, jag är äldre än du men du röker så vi får väl säga att vi är plus minus noll" + hans uttalande till h om att han har 4 år kvar med mig när den andre gått bort eftersom män lever 4 år kortare än kvinnor.
kan inte påskynda något, kan inte påverka något nu, kan bara ha tålamod och kärlek. och det har jag. och jag ska banne mig vara stark! man kan känna mycket och klarar mer än man tror, tänk på e som väntade och kämpade för h och nu är lyckligare än nån annan. men jag vill ha honom här intill mig nu!
söndag 26 april 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar