genomtänkt slump?

det måste finnas en mening med allt det här. jag vägrar tro att allt händer slumpvis utan någon yttre påverkan, jag tror att det finns en mening. varför skulle annars p göra slut med mig, helt utan tidigare synbar anledning, helt övertygad så till den grad att det inte ens finns något att kämpa för? och varför skulle annars P tala om för mig tydligt och väl att han insett att han älskar mig efter att jag varit i en annan mans förhållande i tio månader? varför skulle han bara ha det behovet, och varför skulle han plågas med och behöva känna det under så lång tid utan att få något för det, och sedan bara bli tvungen att tala om det för mig? om inte för att vi båda skulle få tråna efter varann, jag först innan vi gjorde slut och han sen, när jag funnit en annan och troddes vara förlorad. att vi båda skulle verkligen få känna hjärtsnörp för varann och inse att det verkligen är något speciellt mellan oss, som inte kan bli funnet på så många andra ställen. dessutom passar allt lite för bra ihop för att kunna bara ha skett helt slumpartat. isåfall är slumpen klok och genomtänkt. jag tror på att världssjälen har räknat ut det för oss. om jag tänker på hur jag kände när vi gjorde slut kändes det ju som att det fysiskt fattades något hos mig, kanske var det en faktisk del av mig som försvann när han inte var med mig? skulle jag bli hel i hans sällskap igen?