håll ut?

Hade en träff med p i kväll, han var här några timmar. kändes ok, allt rivs upp mer när han är här och vi ses, det är lättare att släppa och stänga av när han är långt borta. dock är det rätt lite känslor som kommer upp trots allt, det är fortfarande inte i närheten av hur det var med P. jag tror att han känner sig mer påverkad än jag, det var han och inte jag som fick tårar i ögonen nu ikväll, det är han som vill beröra och pussa, det är han som är rädd för vad jag tänker och gör. jag är givetvis också berörd och lite rädd för vad han ska säga eller tänka, men samtidigt känner jag mig så luttrad eller oberörd eller vad man nu vill säga, att jag inte är så rädd för att bli chockad. det värsta som kan hända är väl att han redan träffat någon annan eller att han kommit på att jag är avskyvärd. men den p jag känner skulle inte göra någondera. hoppas jag... nej jag är inte så orolig, jag tänker att det kommer att funka bra, att vi förhoppningsvis kan vara vänner och ha en vettig relation till varandra, och det känns bra att tänka så. det var nog inte menat att det skulle bli vi, även om p nästan verkade lite halvsugen på mig ikväll, men det kan ju vara lusten mer än hjärtat som talar för det. jag var inte intresserad alls, det kändes mest som att jag tyckte det var lite mysigt med kramar och lite närhet och prat, men det var inte något upprört hjärta eller alls någon krävande hunger efter honom. skönt. känns som att det jag kommit fram till i mitt eget resonemang står fast även när jag alltså träffar honom.

har inte tänkt lika mycket på P idag, dock gjorde jag det en del nu på kvällen förutom att jag hela dagen haft love of my life och don't stop me now på hjärnan. tomas ledin sjöng en låt som hette håll ut, med textraderna att vintern snart är slut och ljuset är snart här, håll ut, bara några veckor till, livet förändras i april... tror P kommer hem den 23 april... well well... imon är det wgalan och efterfest på mh, kommer att sakna honom där...